För att ridningen ska vara så bekväm och säker som möjligt är det viktigt att både ryttare och häst har rätt typ av utrustning. Med utrustning så betyder det inte enbart större föremål som sadel eller hjälm, utan även mindre aspekter som är minst lika viktiga. I denna text kommer du att få lära dig mer om den utrustning som finns och vad som behövs för att ritten ska vara trygg.
När det kommer till utrustning för ryttaren så vet nog de allra flesta att man behöver använda en ridhjälm. Hjälmen skyddar ryttarens huvud om man t.ex. faller av, men även i stallet för att förhindra skador. När man köper sin ridhjälm är det viktigt att se till att hjälmen passar huvudet perfekt. En för stor eller för liten hjälm förlorar snabbt sin funktion och kan vid ett slag mot huvudet orsaka mer skada än nytta.
Utöver hjälmen är skorna eller stövlarna den näst viktigaste punkten. De skor man använder bör vara bekväma att röra sig i, men bör inte ha någon form av knäppning eller snörning som kan göra så att man riskerar att fastna. Skorna eller stövlarna bör vara vattentäta av flera anledningar och naturligtvis bör det finnas en liten klack på sulan. Även här är det viktigt att klacken inte är för hög eller låg. En alldeles för låg klack kan göra så att foten glider igenom stigbygeln och man riskerar att bli hängandes efter hästen om man faller av.
Sist, men inte minst, är det såklart hästens utrustning som ska vara i fokus. Hästens sadel bör vara i rätt storlek och lädret får inte vara trasigt eller blivit torkat. Köper man en ny sadel kan det ta ett tag innan lädret mjuknar upp sig och formar sig efter hästens rygg, nästan om man måste gå in ett par nya skor. Sadeln bör passa till ändamålet, t.ex. en hoppsadel, dressyrsadel, allroundsadel m.m.
Förutom sadel så behöver hästen ha ett träns för att ridningen ska bli lyckad och för att du som ryttare ska kunna styra hästen. Tränset får inte vara för stort eller för litet, eftersom detta kan orsaka skavsår i hästens ansikte. Se över vilken typ av bett som hästen kommer att behöva. En häst som är känslig i munnen bör inte ha ett skarp bett, överhuvudtaget.